Mår bra!

Jodå, så är det. Nu är det ju snart 8 månader sedan som jag opererade min axel. Och som dom flesta av er vet har jag varit nere i helvetet och vänt flera gånger sedan dess. Operationen gick ju inte så bra som vi alla trodde och efter ännu en operation så såg dom att dom 3 musklerna som dom hade sytt fast hade lossnat igen. Och läkaren sa att han gör en ny operation men att jag först måste bli rökfri. Funkar inte så bra kan jag tala om. Var rökfri i januari men efter det började jag röka ännu mer än vad jag gjorde tidigare. Så jag har fortfarande begränsad rörelse med min vänstra arm, men det får väl gå. Nu vill jag ju inte ens operera mig igen utan tycker väl att det fungerar någorlunda bra. Men det är inte orsaken till att jag mår så bra.

Efter operationen började jag ju få en massa symptom som jag inte har haft tidigare. Jag började bli yr i huvudet ett par gånger om dagen. Något som förvärrades för varje dag/månad som gick. Där det dessutom blev så illa så att när det kom ett anfall så var jag tvungen att ha tyst omkring mig och hålla för huvudet varje gång. Minnet började svika mig, jag kom inte ihåg saker vare sig från förr eller typ 1 timme tillbaka. Och om jag fick ett anfall om jag höll på att prata om något så kom jag aldrig ihåg vad jag pratade om. Skitjobbigt. Jag sprang hos läkaren hur ofta som helst. Det blev magnetröntgen av huvudet, massa prover för att kolla ifall jag hade någon infektion i kroppen, och ja, jag vet inte allt. Men allt jag fick i svar var att allt var ok. Utöver denna yrsel så började jag få en fläck på ryggen som kliade något så kopiöst så jag höll på att bli tokig. Inga salvor hjälpte och det gjorde ont. Och denna klådan gick så småningom till huvudet också, kliade mig så jag fick sår. Varje dag var skitjobbig, jag orkade absolut inte göra något.

För 2 veckor sedan körde jag min mamma till läkaren. Det var en jobbig resa eftersom jag då under 2 veckor bara hade blivit sämre och sämre. Tänk er själva. Jag pratar med Benny och rätt som det är börjar jag prata kroatiska med honom. Pratar osammanhängande om allt och med alla. Oftast visste jag inte ens vad jag pratade om. När jag var inne med mamma så satt jag typ med huvudet i händerna hela tiden. När läkaren var klar med mamma tog han hand o m mig. Ja, alltså, inga undersökningar, han försökte bara prata med mig, jag fixade knappt det. Och där på plats bestämde han sig för att ge mig en kortisonkur på 3 veckor. Han kollade lite i sin dator först. Förutom dessa kortisontabletterna fick jag även tabletter mot yrsel också. Vilket jag inte kan förstå att jag inte fick tidigare.
Redan dagen efter att jag hade tagit första dagens dos av kortisontabletterna har jag känns mig bättre. Och det har bara blivit bättre för varje dag som har gått. Jag har alltså ingen yrsel eller något annat sådant för tillfället och har nu inte haft det i 2 veckor.  Klådan på ryggen och i huvudet hade utvecklats till eksem till följd av allt detta. Även det har försvunnit tack vare kortisonet. Diagnosen för min yrsel är/var vestibularisneurit vilket innebär att jag hade fått ett virus på balansnerven. Blir lite fundersam och ja, lite sur för att man inte har kunnat komma fram till det tidigare. Men skit samma. Jag mår ju bra nu och har 1 vecka kvar att ta av kortisonet.

Men det är inte bara fördelar med detta kortisonet. Eftersom jag ju inte tål tabletter så bra så är magen i kaos av och till. Läkaren berättade också, i och med att jag bantar, att kortisonet kommer att öka min aptit, att jag typ kommer att vara hungrig hela tiden. Och så är det. Ända sedan början av behandlingen har jag ätit mer än tidigare. Vaknar mitt i natten och är så hungrig så jag bara måste äta något. Vilket då alltid resulterar i musli och yoggi. Och jag lovar, jag hade kunnat äta tills jag spyr. Så denna veckan har jag lagt ner bantningen och kommer även att göra det den kommande veckan. Gillar inte när jag loggar på VK att se att jag överskrider intaget varje dag. Har på dessa 2 veckor gått upp men bara med 1kg och det tar jag igen snabbt när jag börjar igen. Ska alltså bara göra slut på kortisonet.

I och med att jag mår så mycket bättre har jag orkat att ta tag i saker här hemma. Både inomhus och ute i trädgården. Och det känns helt underbart att få göra något igen. Alla ni som känner mig riktigt bra vet att jag har svårt att bara sitta still och rulla tummarna. Jag håller inte på hela dagarna för det orkar jag inte på grund av värken. Men 3-4 timmar om dagen är jag väldigt aktiv. Att gå in i växthuset och riktigt se hur allt växt bara under en dag är skitkul. Jag är inne i andra omgången med att ha planterat isbergssallad och även salladslök. Mina tomatplantor har tagit sig bra. Vindruvorna är helt galet många iår. Och allting annat trivs bra också. Känns lite överdrivet med just tomatplantor. Planterade ju från frön där jag tyckte att det inte alls tog sig. Så slängde den jorden i växthuset och vips kom där upp massor. Har plockat upp dom häromdagen och planterat i hinkar. Får väl se om där blir något. Att jag plockade ut dom från växthuset beror på att dom växte mellan löken lite här och var.

Lite bilder blir det idag.

Min altan som jag älskar. Tomatplantor och blommor trivs här och växer bra

Mullbärsträden längst bort. Tog ut dom från altanen eftersom dom inte längre kan växa i höjden där

Skönt att sitta här varma kvällar och grilla

Även potatisen tar sig bra

Mitt växthus som jag tokälskar

Till vänster ser det ju tomt ut men det är planterat isbergssallad och salladslök igen för andra gången iår

Jordgubbar har vi plockat många av och det kommer mer

Paprika

Stark peppar

Gurka

Tomatplantor och gurkplantor

Mina vindruvor som det kommer massor av detta året

Utanför vid parkeringen

Framsidan frodas

Har önskat mig gamla mjölkkannor i flera år. Benny kom med dessa tidigt i våras 

Rättelse

Dagarna bara flyger fram. Visst, vissa timmar under dagen är jobbiga. Vilket främst beror på att jag alltid ska vara uppe så grymt tidigt på morgonen. Ungefär samma tid varje morgon, mellan 3.30-4.00 Jag vill sova, tro inget annat. Och jag försöker somna om men det händer i stort sett aldrig. Jag kan inte skylla på åldern för så har jag varit i alla år. Morgonpigg som sjutton. Sen vid 12-tiden håller jag på att svimma av trötthet. Försöker sova en stund. Ibland somnar jag men oftast ligger jag bara och vilar. Och det duger lika bra för jag piggnar ju till.

I mitt förra inlägg skrev jag att jag hade hjärnhinneinflammation. Jag måste göra en rättelse angående det. Och fråga mig inte vad som hände för det har jag inte en susning om. Som jag skrev i mitt förra inlägg var jag med mamma hos läkaren och jag mådde ju pyton så läkaren kollade igenom mig också...rättare sagt pratade med mig. Hur som helst så kan jag svära på att han sa att jag hade hjärnhinneinflammation och att det var för den sakens skull som jag fick kortisontabletter. På fredagen 2 dagar efter var jag ju hos honom igen eftersom jag hade en tid bokad. Och fick då veta att han aldrig hade sagt att jag har hjärnhinneinflammation utan något virus som har satt sig på typ innerörat och det var orsaken till att jag var så yr hela tiden. Var jag fick det ifrån har jag ingen aning.

Fick ju även tabletter, en ny sort för min yrsel i samband med detta. Och sedan torsdag förra veckan har jag inte haft någon som helst yrsel, inte en enda gång. Vilket har varit helt underbart. Och sedan i måndags har jag mått så bra att jag har kunnat fixa lite i växthuset och trädgården, även städa lite mer inomhus. Jag kan inte i ord beskriva hur bra det känns. Har inte mått så här bra sedan axeloperationen för 7 månader sedan. Det var ju i samband med den som jag blev så yr. Och som sagt, 2 veckor innan jag träffade läkaren och fick dessa tabletter hade jag typ yrsel och illamående dygnet runt, vaknade till och med på natten på grund av det. Så gissa om jag värdesätter dagarna nu. Jag har 1½ vecka kvar att ta kortisontabletterna. Lite ont i magen får jag av dom men det går ju över. Så att som det känns nu går det bara framåt.