Krypande dagar

Dagarna kryper fram och jag håller på att bli tokig. Men ni ska inte tro att jag sitter still hela tiden, det är liksom inte jag. Jag går här och grejar i vanlig ordning, dock tar allting mycket längre tid. Jag har varit en omgång på vårdcentralen i Smålandsstenar och en omgång på sjukhuset i Värnamo. När jag skulle duscha var jag ju tvungen att ta av mig mitellan. Och fick inte på  mig den igen, så krångligt. Var då nere på vårdcentralen här, men inte dom heller fick ihop det som den skulle sitta trots att dom var 2. Så fick ringa ortopeden och komma dit. Även där var dom 2 och försökte trixa ihop det. Dom lyckades efter många om och men. Det känns betydligt bättre i axeln med mitellan men den är ta mig sjutton värdelös att ha...dygnet runt. Armen kommer ut 10 från midjan och jag kan då bara röra själva handen och fingrarna. Förra natten tog  jag av mig den igen eftersom jag fick sådan kramp i själva armen och det gjorde grymt ont. Senare under morgonen när jag var klarare i huvudet och inte lika trött fick jag ihop allting själv för denna gången fick jag med mig en beskrivning. Natten som var tog jag bort den igen då armen krampade. Så måste ringa dom idag och höra om det ska vara så och hur illa det är att jag tar bort mitellan för att vila armen.
Jag är väldigt glad över att jag kör en automat, det funkar betydligt bättre än vad jag trodde. Men ska jag någonstans, som att handla igår, måste jag ha med mig någon eftersom jag inte kan stänga dörren själv. Men det ska jag fixa på ett eller annat sätt under dagen, behöver någon slags längre krok.

För 3 dagar sen fick Mias hona bebisar. Tyvärr var 2 av dom dödfödda. Men 2 killar finns där, en korthår och en långhår. Båda röda. Och ni som känner mig vet vag jag tycker om röda katter. Jag tokälskar dom. Och jag fick ett sådant habegär, jag lovar. Har nu varit utan katter i 2 månader. Och sista tiden har saknaden varit framme flera gånger om dagen. Att jag dessutom har sett bilder på en superfin hona i färgen rödsilver gör att tankarna slår knut i skallen på mig. Men nej,  inga fler katter. Inga djur alls. Och tur är väl att jag inte har några nu för jag hade haft stora problem med att sköta om dom och allt som hör till. Istället får jag pussa på Mias bebisar korta stunder.

Jag måste göra lite reklam för en av mina kattungeköpare, Lena som har Stenkatten's britter. Hon gör helt ljuvliga kalendrar och vykort. Gå in på hennes sida och kika https://lenajg.blogspot.com/p/butik.html  Nästa års kalender finns ute nu att beställa

Så här såg min arm ut för några dagar sedan. Nu är det mycket värre, större delen av överarmen är blå. 

Så här ser det ut idag. Gör inte ont, är inte ens öm. Taskiga bilder, men jag fixar inte att fota det själv