Efter Ziras kastrering blev det bättre, och det var ju det jag hoppades på. Hon var inte alls lika arg på dom...bara ibland. Men den sista månaden ökade det igen. För att öka mer och mer för varje dag. Varje dag fick jag hålla koll på dom. Och jag höll koll. Ville ju veta vem det egentligen startade det hela. Men varje gång så var det Zira. För 2 veckor sedan så kunde Sarah inte ens gå förbi henne utan att hon blev arg. Så förra helgen beslutade jag att hon skulle få flytta, hon skulle få komma till någon som inte har katt. Jag ville inte hamna i en situation där jag behövde åka till veterinären med någon av dom för att dom har fått en smäll i ögat...eller något annat. För sista dagarna var dom i luven på varande flera gånger om dagen.
Först satte jag ut en annons på FB och det tog inte lång tid innan flera hörde av sig, men det var ingen som jag kände var rätt för henne. Så dagen efter satte jag ut en annons på blocket och även där hörde flera av sig inom 1 timme. Där fanns hennes blivande husse Stefan. Kändes kanon direkt.
Att Stefan var rätt husse för henne visade hon direkt när han kom med att gå fram till honom och gosa. Och hon höll sig vid honom mer eller mindre hela tiden som han var här. Något som Zira inte brukar göra, hon brukar sticka under sängen för att komma fram efter 15-20 minuter.....gäller speciellt det manliga könet. Jag vet inte hur det har gått än för jag sa till Stefan att han inte behövde jäkta med att höra av sig utan ta tiden till att lära känna Zira först.
Det är alltså med blandade känslor jag sitter här. Skönt att hon har flyttat och fått ett hem där hon får vara själv. Samtidigt är det så jobbigt. Så otroligt tyst. Och så otroligt lugnt. Jag vet ju så klart inte om Tussen och Sarah saknar henne, men dom har blivit lugnare, har liksom fått mer ro i kroppen.
Sista bilderna som jag tog på henne för 2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan du lämna dina tassavtryck