RIP Phoebe

Jag är så jävla ledsen, gråter hela tiden och mitt hjärta håller på att slitas sönder. Jag har 4 bebisar på 9 dagar som idag blev utan sin mamma. Phoebe blev akut dålig natten som var. Alltså riktigt dålig, mycket värre än vad hon har varit sedan hon blev dålig i slutet av vecka 3 av sin dräktighet. Trots medicin blev hon inte bättre. Jag kände redan i morse att detta kommer inte att gå. Hade försökt ge ungarna flaskan vilket dom vägrade. Lyckades bara kissa dom. Dom gallskrek, var hungriga och nödiga. Phoebe var alltså så dålig så hon reagerade inte över att dom var ledsna. Under morgonen fick jag kontakt med Mia som har uppfödning Magniz. Hon har 2 kullar nu och jag frågade om någon av hennes honor kunde ta bebisarna. Utan mat hade det gått nerför väldigt snabbt. Och att inte bajsa gjorde risken stor för förstoppning. Tack och lov fick dom komma till henne. För jag hade inte klarat detta. Så snart jag kom hem från Mia åkte jag till Slöinge med Phoebe.

Det behövdes inga tester, inga röntgen, veterinären hörde tydligt vätskan i lungorna, hon hade fått tillbaka det trots medicin. Och hon misstänkte att hon hade en begynnande livmoderinf. hade feber med 41. Och var alltså i så dåligt skick när jag kom fram att hon inte kunde gå, hon hade ingen balans. Jag misstänkte alltså redan innan jag åkte att det skulle sluta så här. Men när vet. rekommenderade att låta henne somna in så brast allting, jag bara satte mig ner och grät. Kunde inte förmå mig att vara med Phoebe när dom skulle söva henne, funkade bara inte. JAG FIXADE INTE DET. Även om dom skulle medicinera Phoebe så var prognosen mycket dålig och som det var så led hon.

Phoebe som nyfödd

3 månader

Tillsammans med sina bebisar för 2 dagar sen