Phoebes bebisar 3 veckor

Mamma Phoebe ler säkert uppe i sin himmel och är så stolt över sina superfina bebisar. Jag kan höra henne spinna i mitt öra
-Det här gjorde du bra matte! Du klarade dom, du och deras underbara pappa Tussen.

Att Phoebes bebisar idag är 3 veckor är ett litet mirakel i mina ögon. Jag trodde som sagt aldrig att dom skulle återhämta sig. Men ni ska veta att jag har jobbat för det, jag har kämpat, jag har vakat, jag har gråtit. Och jag har varit så otroligt nära att bara ge upp allting. På grund av tröttheten. Som nu även visar sig att jag inte alls är så där lugn och sansad som jag själv hade trott, lättirriterad är bara förnamnet. Men jag har aldrig varit i denna situationen, jag vet inte hur man gör, jag vet inte vad som är bäst. Jag brukar ju alltid stödmata mina ungar, minst en gång om dagen, ibland flera gånger. Men det är för att få den närheten med som som jag vill ha, få dom att bli sociala och trygga ungar. Och det har varit roligt och frivilligt. Men att göra det för att man måste är inte lika roligt.
*Hur mycket ska jag låta dom få av ersättningen vid varje tillfälle? Och hur ofta?
Rent instinktivt vill jag tro att dom ska få sutta på flaskan tills dom är mätta. Och det är det jag gör. För bara några dagar sen fick dom inte det, jag var rädd att dom skulle få ont i magen. Men för varje dag som går så kräver dom mer och säger till att d om vill äta. Jag hör det på dom.
Jag har ju försökt att få i dom blötmat också. Men det går inte alls lika bra. Men å andra sidan är dom ju bara 3 veckor idag, det är ju nu jag brukar börja smått med att ge dom smakportioner.

För 3 dagar sedan fick dom sutta sig mätta vid varje tillfälle. Vilket har resulterat i att jag inte alls behöver ge dom så ofta, dom vill helt enkelt inte ha. Och nu är det 3 dagar sedan som jag varken har kissat eller bajsat dom. Alltså, Tussen gör allt jobb själv. Han ligger hos dom, han tvättar dom, han leker med dom. Om han är i köket och hans ungar piper till lämnar han  maten och sticker direkt till dom. Han vill inte ens gå ut. Jag har "slängt" ut honom, han har då varit ute max 5 minuter sen står han och gapar på mig för han vill in. Och direkt in till ungarna och talar om att nu är pappa här igen. Han ligger hos dom hela hela tiden. Av och till lägger han sig på sittpallen som står bredvid och håller kolla på allt. Och gissa om han skäller på mig om jag inte kommer i tid med deras mat. Igår morse när jag nästan var klar med Ziras bebisar, hade 2 kvar så kom han och satte sig och stirra på mig. Och så började han tjata, och tjata. Jag gick bort till ungarna som gick omkring och pep. Visste att dom var hungriga men var tvungen att bli klar med 2 av Ziras bebisar. Han följde mig hela tiden och han skällde på mig ända tills jag tog fram deras flaska och satte mig på pallen. Då försökte han ta upp Stefan till mig. Vilket inte gick då Stefan nog är för tung att ta i munnen. När jag tog upp Stefan så hoppade även Tussen upp i mitt knä medan jag matade. Han spann nu och var nöjd. Så han är en superduper pappa. Han får precis vad han vill av mig. Är ju glad i bebisarnas mat, alltså blötmaten. Och det spelar ingen roll att jag kommer att behöva handla nytt, han ska belönas för sitt hårda arbete.

Igår fick dom ett större boende. Dom behöver röra på sig lite mer och alla behöver få lite mer plats. Under dagen kommer jag att lägga ner lite leksaker till dom. Då deras boende blev större kom även deras toalådor på plats. Finns 3 av dom på plats så doom kan välja och vraka själva. Och vet ni vad. I morse var det både kiss och bajs i en av dom. Men jag har ingen aning om vem som har varit så duktig då jag låg i soffan och sov. Deras vikter är jag nöjd med. Dom ligger fortfarande under vad vd jag är van vid, cirka 120g på var och en av dom. Men dom ökar stadigt och snart är dom där. Blir mycket bättre när dom börjar äta själva. Dagens vikt och veckans viktuppgång är
Damon 335g+103g
Stefan 341g +91g
Elena 369g +104g
Katherine 302g +29g

Först ut idag får bli min favvobild. Tussen med sonen Stefan

Damon

Stefan

Elena

Katherine