Sidor

fredag 30 september 2016

Vågar jag?

Peppar, peppar ta i trä. Dunk, dunk, dunk. Bäst att börja med den meningen. Denna veckan, alltså måndagen började inte bra. Haltade fram och hade ont över allt, men hälarna mest då. Har gått och väntat i snart 3 månader på att narkosläkaren skulle höra av sig för ett besök av mig och kunna prova ut vilken medicin jag kunde tåla. Ingenting har hänt men vid 17-tiden i måndags ringde min läkare. Hon hade fått svar från dom och det svaret var att dom tyvärr inte kunde hjälpa mig. Tårarna började rinna hejdlöst. Jag var så otroligt ledsen så jag ville bara lägga mig och dra täcket över huvudet...och ligga kvar där resten av mitt liv. Hon pratade på vidare och sa att eftersom jag tar 1 Ibumetin och 2 Panodil när det är som värst (hjälper inte speciellt mycket ändå) så trodde hon att hon kanske hade något som hon kunde ge mig. Och denna tablett var något som hon trodde att jag skulle tåla. Så hon skickade in ett recept och jag åkte direkt till apoteket och löste ut det. Tabletten som jag fick heter Orudis* Retard 200mg. Skulle tas vid samma tidpunkt varje dag och hade verkan under 24 timmar. Tabletten är mot värk och inflammation. Tog tabletten 17.30.

Tisdag morgon kände jag mig som en ny människa. All den smärta som jag hade haft dagen innan var borta. Fattar ni!!! BORTA!!!!! Så med det fick jag en massa energi till att göra massor vilket jag också gjorde. Och var i stort sett uppe på fötterna hela dagen. Vid 17-tiden kände jag av värken lite igen. Men det var inte så farligt mycket. Och så har jag känt mig varje dag nu, idag 4:de dagen. Så bra har jag inte mått sedan början av mars. Fast sömnen är det fortfarande skit med. Nu är klockan 3.48 och jag har redan varit vaken i lite över 1 timme. Lite frisk luft skulle inte skada, skulle till och med våga mig på en kortare promenad. Men jag gillar inte att det regnar och blåser så. Får ta det en annan dag.

Nu har det gått en liten stund och jag fortsätter med mitt bloggande. Har bäddat, som vanligt med hjälp. Gick och hämtade kameran, tänkte att jag kanske, om jag hade tur kunde på ett gruppfoto på dom. I sängen gick det inte. Så jag satte dom alla en efter en upp på fönsterbrädan. Och så fram med bästa vippan. Och jag fick ihop det. Även om det blev lite grimaser på dom så har jag iallafall fått en gruppbild Och just på dessa bilder så är ljuset så pass att när jag tar bilderna så kommer deras rätta ögonfärger fram.



Dom 5 översta blev väl dom som blev bäst. Namnen på alla från vänster till höger kommer avnför varje bild

Linus-Pan-Bianca-Cordelia-Pandora-Callisto







Callisto-Linus-Pan-Cordelia-Bianca-Pandora







Linus-Pan-Cordelia-Bianca














torsdag 29 september 2016

Ziras bebisar 11 veckor

Faktum är att jag vill inte alls blogga idag, iallafall inte om att mina älsklingar fyller 11 veckor. För det innebär ju att om bara 1 vecka så börjar dom flytta.
-Men du, inte ska du vara ledsen för det. Pan som alltid ligger på bordet vid datorn tittar på mig med stora ögon. Efter att han har gäspat klart fortsätter han
-Du får se det som så att du får mer egentid. Dessutom vet jag att mamma vill bli av med oss,
Jo, visste är det så. För varje dag som går nu så är Zira mer less på dom än dagen innan. Nu lyckas dom inte ens komma i närheten av hennes tuttar, då fräser hon åt dom. Men det är ju något som dom gör, kattungarna måste vänjas av. Och hellre att det är så än att som exempelvis Lillan lät dom dia fram till den dagen då dom flyttade. Och sedan Mini tills hon blev nästan 1 år. Ibland kunde jag tycka det var jobbigt, det var dom tiderna när det var utställningsdag för henne. För hon hade ju jämt 2 tuttar som Mini gillade och det syntes ju på hennes mage. Så domarna undrade om hon precis hade haft en kull. Så istället för att krångla till allt och försöka förklara och lägga upp allt på engelska har jag bara sagt ja.

Redan nu har vi påbörjat inför deras flytt. I morse så blev det kloklippning, rensat ögon, näsa och öron. Och så har jag noppat öronen lite. Inte för att det egentligen behövdes, men jag tog bort det lilla som jag kunde se. Göra dom fina runt ögon, näsa och öron kommer jag ju att göra flera gånger innan flytten men nu är iallafall kloklippningen klar. Förra gången som var den första gick det ju rätt så bra. Trodde att det skulle bli lite mer protester idag, lite äldre och mer aktiva. Men det gick hur bra som  helst med alla. Förvånad blev jag då alla spann när jag klippte klorna, Callisto till och med somnade medan jag klippte klorna på baktassarna. Det är så härligt med dessa ungar då jag kan hantera dom precis som jag själv vill, inga protester alls. Men, och nu skryter jag.....Jag har verkligen "jobbat" med dom för att dom ska bli så som dom är, sociala och trygga ungar. Tror att deras nya familjer kommer att bli supernöjda. Om dom bortser "vara-på-köksbordet" perioden just nu :)

När det gäller deras storlek och vikter så blir jag lika överraskad varje vecka. Denna kullen slår faktiskt rekordet i vikten vid denna åldern av alla kullar som jag har haft. Kullen som mamma Zira är född i tyckte jag var riktigt bra och jag var ju så glad att Zira vägde så mycket som hon gjorde, speciellt med tanke på att det är en tjej. I denna kullen är det bara Pandora som väger mindre. Men som jag skrev i ett annat inlägg så var hon minst i kullen när hon föddes och är ju det fortfarande. ÄNDÅ är hon alltså stor. Om du klickar HÄR så kan du se mamma Zira och hennes syskon vid samma ålder. I kullen där Zira föddes hade dom kanonbra ögonfärg vid denna åldern. Av bebisarna här hemma nu är det Bianca och Callisto som har bäst ögonfärg för tillfället. Men det är ju så olika i utvecklingen så jag vet att det kommer. Och av ungarna här nu så är det Cordelia som är lik sin mamma, det ser ni om ni klickar på länken ovanför. Så jag gissar på att dom andra har fått sitt utseende efter sin vackra pappa även om det är en blandning och jag kan se Zira i dom emellanåt.

Dom är alla urväxta nu, lite långa i tassarna och öronen. Men man kan ändå se hur det kommer att bredda sig. Under veckan som har gått så har deras svansar börjat bli tjockare. Ser lite kul ut, för det börjar vid svansroten och utåt. Så nu är halva svansen lite tjockare. Trots att dom är urvuxna så har dom fortfarande korta svansar vilket jag är glad över. När det gäller pälsen så är det Callisto som har längst även om den inte är så där superlång. Krispig är den iallafall.  Och dom andra har kort krispig bra päls trots deras stickelhår som dom har vid denna åldern.
Vikten denna veckan är
Pan 1830g +260g
Pandora 1413g +198g
Bianca 1571g +192g
Cordelia 1531g +102g
Linus 1760g +239g
Callisto 1723g +186g
Vägde även Zira idag. För en månad sedan vägde hon 3633g och idag väger hon 4127g, bara denna månaden har hon gått upp med 494g och väger idag mer än hon gjorde när hon var iväg på parning med 256g. Hon är verkligen urväxt nu. MEN, jag bryr mig inte. Hon har ju kommit upp i hullet. Och därmed frågade jag när det gäller utställningen i Vårgårda om det fanns fler platser. Och det fanns det så nu ska hon också med. Anmälde henne ju inte samtidigt som Phoebe för jag trodde inte hon skulle hinna återhämta sig. Men det har hon alltså redan gjort och det är ju tack vare att hon inte vill att ungarna diar längre.

Ja, så var det dax för bilder. Eller hur??? Dom har sovit hela förmiddagen och jag orkar inte vänta med bloggen längre. Så jag lägger ut bilderna jag tog i morse och så får jag ta bilder i eftermiddag som kommer ut på bloggen i morgon.
UPPDATERING:BLIDER IDAG IALLAFALL!!!!!!

Som vanligt klickar du på bilden så kommer deras sida upp.

Pan




Pandora




Bianca





Pandora




Linus





Callisto





Callisto somnade när jag klippte klorna på baktassarna. Hann inte ens fixa resten.






På denna bilden kan man också se hur stora bebisarna faktiskt är. Det är ju inte lätt för er att se när jag bara fotar en och inget man kan jämföra med.





Pan sover gott!





När det var dax att väga Linus hade Cordelia lagt sig i skålen och somnat. Var ju bara att ta upp henne och lägga henne på bordet 



Hon blev nopg lite stött över att inte få ligga kvar i skålen. Men somnade om till slut iallafall





Jag verkligen älskar Cordelias mönster.





Allting framlagt innan jag började.




Pan 11 veckor