Livet leker

Höjdpunkten för bebisarna nu är att få komma ut på morgonen. Altanen och rastgården lockar så pass mycket så dom försöker komma ut på egen hand genom kattluckan. Och dom står där mer eller mindre i rad och bara väntar på att jag ska öppna. Sen är det race vill jag lova. Jag ser 6 små bollar komma farande efter varandra, det är som att dom leker följa John. Och dom springer fram och tillbaka, dom hoppar på allt som kommer i deras väg, och dom brottas. All energi som dom har laddat under natten måste komma ut. Nu bryr dom sig inte ens åt att gräset är blött. När dom börjar tröttna så kommer dom in en efter en, äter lite och sen slocknar dom och sover i 2-3 timmar. Nu ska ni inte tro att detta är något som håller på i 2-3 timmar. Nädå, max 10-25  minuter sen tycker dom att dom har tränat klart.

Det är jättesvårt för mig att åka iväg någonstans en längre stund. Dom är så företagsamma och man vet aldrig vad dom hittar på. Som häromdagen. Maten var på bordet och jag käkade. Då helt plötsligt hörde jag ett ynka ljud från en av dom. Jag gissade på Callisto och visst var det han. Börjar bli bra på att höra nu vem som är vem. Hur som helst så gick jag snabbt upp och kollade efter honom. Då hade han lyckats dra upp trådar i gardinen, lekt med det och fått det runt halsen. Nu satt det riktigt hårt. Jag fick bort det och Callisto sprang iväg utan att bry sig om vad som precis hade hänt. Jag ryser vid tanken på vad som kunde ha hänt om jag inte hade varit hemma när detta hände.  Senare framåt kvällen hörde jag ynkliga ljud igen. Efter att ha kollat var ljudet kom ifrån såg jag att det var under pannan i tvättstugan. Utanför satt nämligen Bianca,, det var hon som pep ynkligt. Öppnade upp luckan och så att någon var där så hämtade lampan och vippan för att kolla och locka ut. När jag var tillbaka så slapp jag locka, Linus satt utanför och hade kommit ut själv. Och sen kom det ut 4 bebisar till. Så jag gissar på att Bianca pep för att inte hon fick plats för det är ju vansinnigt trångt där. För att slippa mer rymningar under dit hämtade jag plankor och satte för.

Nu är det ju så att jag också har börjat få hjälp med att bädda vilket kommer till stor nytta för mig...NOT.... Allting tar ju mycket längre tid att göra och att bädda tar minst 30 minuter. Dom skuttar även i sängen fram och tillbaka och busar. Jag kunde ju ta ut dom och stänga dörren men det har jag inte hjärta till. Istället leker jag också med dom och busar runt. Morgonmys är aldrig fel. När väl överkastet kommer på så kan man ju tro att dom har tröttnat men dom fortsätter. Inte med samma intensitet, några av dom håller på att somna emellanåt. Tog ett par filmer som är katastrof, det är svårt att filma när dom är precis överallt. Ni som har koll ser säkert att klockan vid sängen visar eftermiddag. Bry er inte om det. Jag orkar inte ställa om den varje gång någon av ungarna drar ut sladden, den digitala visaren i taket funkar rätt iallafall.

Visst är jag tokig i katter och lite galen. Men jag ville ha detta och nu har jag det. Min kakeldekor på Zira :)