Tawalli's: Bianca & bordsetikett

-Ursäkta mig! Bordsetikett, vad är det?
-Ja alltså Bianca. Man sitter fint vid matfatet och äter, så som dina syskon.
-Äsch lägg av! Bianca fortsätter att slafsa i sig maten och stegar fram i fatet för varje tugga.
-Huvudsaken är väl att jag äter...eller?
-Jaja, du gör som du vill.

Jag kan inte göra så mycket mer. Även om jag sätter henne precis vid kanten så dyker hon i med huvudet. Att hon alls kan andas är för mig en gåta. Hon äter med precis hela ansiktet. Tur hon stänger ögonen för annars hade det bergis varit mat där också. När hon väl är klar så får jag ta ut henne till köket och tvätta av henne. För torkar det in så börjar hon klia sig. Och det gör hon emellanåt. För jag sitter ju inte och tittar på dom varje gång dom äter. Och värst är det på morgonen, det är på morgonen när man har svultit sig igenom hela natten som man är så där vrålhungrig och smaskar så det hörs i hela Skeppshult. För bara 2-3 dagar sedan var det matkoma som gällde för hela gänget direkt efter maten. Det har ändrat sig, nu är det fullt ös som gäller direkt och somnar dom gör efter cirka 30-45 minuter. Dom sover gärna ihop i bädden som dom fick av Anngert men 2 kvällar i rad klättrar dom upp i soffan och hittar en skön plats där dom sen somnar. Att ta sig ner är numera inga problem. Antingen hoppar man ner...eller ramlar när när man busar. Men om dom ramlar så är dom uppe igen illa kvickt.

Så kan man se ut efter maten. Det är ju så man blir mörkrädd, ett litet monster