-Nähä du, ge tillbaka min son. Det räcker att du har gömt undan Phoebe!!
Det är så det känns att hon tänker. Hon har gått 3-4 gånger sedan Phoebe åkte och ropat/letat efter henne men det har varit lugnt annars. Alldeles för lugnt tycker ju så klart jag. Men jag får ju hem henne snart. Så får vi se hur det blir, om Lillan börjar med henne igen.
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle tycka det är SÅ roligt att få en vitfläcks bebis igen. Sista och även första kullen vitfläck fick jag ju när jag hade C-kullen 2008. Men det tycker jag alltså. Det är superkul. Och jag ser även hur färgen utvecklas med Love. Med hjälp av Lena har jag också fått veta att det ljusa uppe på hans huvud kommer att bli vitt. Och igår kväll tog jag med mig uv-lampan för att kolla om det finns silver i honom. Kan nu säga att det inte gör det. Han är ren röd bicolour (alltså röd-vit) Och han har riktigt bra med vit färg. Så jag ska inte klaga och gör det inte heller. Men oavsett om han hade haft mindre vitt så hade det inte gjort något. Han är redan reserverad (inte till salu förrän han är 2 veckor, men dom ska ha honom) Går allting bra så kommer han att bli en lyxkatt i sitt nya hem. Och kastrat när tiden är inne.
När jag kom hem från tandläkaren igår så kontrollvägde jag Love. Då hade han gått upp med 11g på 4½ timme. Så det gör mycket att Lillan har kommit till ro hos honom Nu imorse vägde han 132g och har ökat sen igår med 18g. Kanonbra. Nu känner jag mig lite lugnare, hönsmamma som jag är. Han har visserligen lite kvar att komma upp till för att vara i jämvikt med förra kullen, men det kommer. Beror ju mycket på att han inte fick så mycket i sig första dagarna som jag önskar. Dagens bilder är så klart tagna imorse.
Denna bilden gör mig så glad när jag ser att han har mjölk i munnen...mjölk från mamma
Ujuj så söt. Gräver ner honom? Hon är för go Lillan... <3
SvaraRadera