Försenat flyg

Igår kom jag hem till Spanien igen efter att ha varit i Skeppshult i 1 vecka. Men det var med nöd och näppe som jag kom med flyget. Resfeber hade jag redan i torsdags och var stressad när jag skulle åka på morgonen. Det har jag varit varje gång, mest med rädsla över att jag då inte skulle hitta och hinna. Nu har jag ju rest både med Benny och själv denna sträckan så jag visste ju liksom vart jag skulle. Och jag räknar alltid ut så att jag har god tid på mig mellan tåget och flyget, det är ju bättre att jag väntar på dom än dom på mig. Så från att jag stiger av tåget tills flyget går hade jag över 1 timme på mig. Den timmen spenderade jag i ett tåg.

Alltså, gissa om jag var nervös, irriterad, förbannad. För varje minut som gick så kändes det som att jag inte skulle komma med flyget. Redan innan Malmö började tåget hacka/staka sig fram....dom sa att det var tekniska fel. Alltså, när dom hade stannat och skulle starta igen så gick det bara några sekunder innan tåget stannade med en tvärnit, man fick hålla sig för att inte flyga framåt. Väl framme i Köpenhamn och flygplatsen fick ALLA gå av, dom som skulle vidare fick byta tåg eller ta bussen. Och redan här började mitt springande. Flyget skulle lyfta 11.15, tåget var på perrongen 11.00

Att ens tänka tanken att ta sig uppför rulltrappan gick inte, det var så mycket folk så det gick inte att komma igenom. Istället tog jag rulltrappan som gick uppifrån och ner...där var det bara ett par tre personer. Och det gällde verkligen att springa för att komma upp......för samtidigt åkte jag ju neråt. Upp till perrongen, vidare till svängdörren för att sen springa över till terminalen som ligger på helt andra sidan. Redan här var jag genomsvettig, hade svårt att andas....för jag gav verkligen allt jag hade. Samtidigt så var jag bombsäker på att detta skulle inte gå. Visste ju att gaten stängde klockan 11.00

Väl uppe vid kontrollen kunde jag iallafall checka in min biljett....så nu visste dom att jag var där. Men trodde väl inte det skulle hjälpa. Stod i kön där dom kollar mig och mina saker. Försökte komma fram och förbi dom andra, men det gick inte trots att jag sa när flyget gick och att jag var sen. Man får ju ta av sig jacka, skor, bälte. När jag kom förbi allt tog jag inte på mig något av det utan slet mer eller mindre till mig allt och fortsatte springa. Redan när jag kom förbi taxfree shoppen hörde jag dom ropa på mig, och jag tänkte att kanske skulle jag trots allt kunna komma med. MEN........det är långt från taxfree shoppen till gaten som jag skulle till. När jag var vid gate 19 hörde jag dom ropa

-This is the very last call for passanger Mrs Lotta Wallin...och så vidare. Och jag kunde bara inte springa fortare, det gick alltså inte. Och det var långt mellan gate 19 till 22A dit jag skulle. Men jag sprang på iallafall...kanske...kanske kom jag med. Väl framme vid gaten så tog en tjej min biljett utan att checka in mig och jag fick springa efter henne också. Helt sjukt alltså.

Jag hörde hur motorerna gick på flyget. Att komma till min sittplats var inte möjligt, jag fick ta första lediga stol vilket var på rad 4. Och jag hann alltså inte ens sätta mig innan flyget var på väg ut från gaten. Jag satte mig ner, totalt genomblöt av svett, med andnöd och en sprängande huvudvärk. Innan dom hann lyfta kom en flygvärdinna fram till mig och gav mig vatten och papper så jag kunde torka av mig. Jag trodde alltså att jag var på väg att svimma. Men jag kom med......och jag försenade flyget med 15 minuter. Att dom alls väntade på mig tyckte Benny var en enorm tur.....Så det var en himla tur att jag checkade in online...då visste dom att jag skulle vara där. Så nu sitter jag här med världens skoskav på bägge hälarna och önskar att jag hade samma tur med en hel del andra saker. Hur som helst....stort tack till Vueling som väntade in mig :)