Wohoooo...äntligen

- Wohooo. äntligen morgon, säger Doris
-Wo....hoooo VAD? Morgon säger du. Det har det varit länge kan jag tala om för dig, säger Mållgan.
- Vi har hunnit med frukosten för längesen. Snart dax för middag...eller hur matte....visst har jag rätt!
Donna jäspar högt
- Vad jobbiga ni är, kan inte ni vara tysta så att man kan få sova en stund. Och så tittar hon runt sig med mycket trötta ögon. Vips så är Daniel framme
- Nu kommer jag och tar dig. Ska vi leka Donna? Ska vi...ska vi?!? Oavsett om Donna orkar eller inte så hoppar Daniel på henne. Och nu sitter Mållgan och tvättar sig.
- Nomnomnom.....fanns ju matrester här

Dom är härliga...Helt enkelt underbara. Morgonrutinerna med matningen går mycket snabbare nu. Har "sparat" över en timme nu för när jag ropar på dom så kommer Lillans bebisar tvärt. Matfatet står nog rätt så högt på listan nu. Och medan jag ser hur dom äter matar jag Téas bebisar en efter en. Går ju inte så mycket tid till det heller...egentligen. Dom vill ju inte äta. Men så var det ju förra veckan med Lillans. Så om 1 vecka äter dom nog. Har också öppnat upp till hallen. Lillan ligger på andra sidan och lockar på dom. Och när jag tog bort för att dom själva skulle komma ut...Ja dom bär hon så klart in dom. Men det får vara öppet nu. Téas bebisar är ju inte riktigt rumsrena än men dom följer ju Lillans till toalådorna och om det händer något vet jag inte. Den här pelletsen lurar ju en så man ser inget. Och Lillans är väl inte hundra heller än men det står små låder överallt. Bara dom hittar en låda är det inga problem. Tror nog aldrig jag har haft så många lådor för dom små på en och samma gång. I och med öppningen till hallen så satte jag även ut en stor låda till dom. Klättra och komma upp är inga problem för någon av dom.

Jamie blir piggare och piggare. Men det får bara vara öppet till vardagsrummet när jag har stenkoll. För kommer Téa eller Lillan för nära blir det en massa morr. Hon blir irriterad och hon har ju fortfarande ont. Det ser jag på henne. Honh ar varit vid dörren med en önskan att få komma ut. Men först i morse tyckte jag det såg så pass bra ut med såret så att jag släppte ut henne. Hon ligger där ute och njuter av svalkan. Och jag har dörren öppen för jag vill inte att hon skrapar i magen i luckan när hon går in. Större delen av dagen ligger hon fortfarande och sover. Äter och dricker bra.

Wohooo...nu är det morgon och vi kan leka och busa runt. Doris är morgonpigg

Nomnomnom...Mållgan hittade matrester på sin baktass. Blir ju så när dom går i matfatet

En mycket trött liten Donna

Det får bli en film idag också. Alltså, det är mörkt men det syns ju :)