En för alla

Och alla för en....är det inte så man säger? Iallfall var det så här idag med 4 av bebisarna...För 2 av dom låg och sov hos mig i sängen då jag kände att jag behövde sova en stund. Fast den sovstunden blev det inget av. När jag låg där så kunde jag höra dom andra 4:a som busade runt. Och sen blev det liksom tystare och tystare...till slut hörde jag inget spring alls. Ok tänkte jag, då har väl dom somnat dom också. Men det var ändå något som inte stämde. För jag kunde liksom höra deras tassar springa omkring så där lite dovt. Och började fundera på om jag höll på att bli riktigt snurrig i huvudet när jag hörde sådant som jag egentligen inte hörde. Det fanns inget annat alternativ än att gå upp och kolla läget. Inga kattungar. Hmmmm, och nu hörde jag deras tassar lite högre. Råkade titta ut på altanen....och se där var dom...alla 4:a och tyckte dom hade superkul. Wohooooo, ett nytt utrymme att utforska.
Det var bara att öppna och ta in dom. Och låsa luckan. För det var den som dom kom igenom nu. Och jag vet hur det är....hittar en av dom på något så gör dom andra likadant........ Och jag vill inte ha dom ute nu för jag tycker det är lite kyligt. Och sen så fick jag sätta mig i soffan och försöka få dom på andra tankar genom att leka för givetvis försökte dom komma ut igen. Fast efter cirka 10 minuter så var luckan glömd.