Olivia har flyttat!!

- Men ååååååå!!! Olivia, du kan inte bara ta en av ungarna och flytta på den så.
Jag pratar med Olivia, men det är som att prata till en vägg.
- Kan jag inte? säger Olivia och stirrar på mig. Joho du, för se det kan jag visst. Jag är ensamstående med 6 ungar och jag tänker minsann inte bo kvar i det här kyffet som du har fixat till mig och kallar mitt hem. Jag klarar mig själv.
Och så tar hon Teri i munnen och börjar gå. Efter bara någon sekund släpper hon ner henne och vänder sig mot mig
-Jag behöver flytthjälp så du får ta dom andra. Därefter tar hon Teri och börjar gå igen. In under sängen, och sen är den flytten klar för hennes del. Jaja.......Jag får väl ge mig och hjälpa till istället.

Redan igår eftermiddag började Olivia med att flytta bebisar under sängen. Men bara en. Jag drar ut sängen och lägger tillbaka. Under natten så har hon gjort det 3 gånger och efter den 3:dje gången gav jag alltså med mig. Tycker hon att det känns bättre där så känner jag att hon ska få vara där, allt för att hon ska må bättre. När jag sen vill titta till bebisarna får jag helt enkelt krypa ner på golvet med en ficklampa och lysa. Det kommer att gå bra, fast jag önskar att jag hade en säng som var lika hög från golvet som jag själv. Mina knän lär ta stryk av detta, men det är jag ju nästan vid vid nu. När jag har så här smått hemma får jag alltid ont i knäna bara för att jag tvunget ska krypa ner vid dom.

Och detta är vad jag får hålla tillgodo med