R-kullen född

Föräldrarna till kullen är Luna och Eddie.
Slemproppen på Luna gick 20.34. Jag trodde att den hade gått lite tidigare och att jag hade missat den för hn var lite fuktig där bak. Och jag hade inte sett henne gå på toa. Men det var alltså proppen som var på väg. När klockan var cirka 23.30 började hon krysta och den första bebisen föddes efter tolvslaget, kl.00.02 Det var en liten tjej som vägde 95g. Färgen har jag ingen koll på, måste helt enkelt få hjälp med det. 00.40 kom nästa bebis, en liten pojk som vägde 103g, samma färg som sin syster och jag hade just då svårt att se vem som var vem fram tills att dom var torra. Honan är mycket mer feminin i sitt ansikte.

Sedan tog Luna en paus vilket inte alls är ovanligt. Hon tvättade sina bebisar och sig själv och hon gav dom mat. Inga problem någonstans. Hon var jätteduktig under själva förlossningen av dessa, under hela tiden och hongav inte ett ljud ifrån sig, inte ens ett litet pip. Jag satt och kikade på dom alla där dom låg och jag kunde se hur stolt Luna var över sina bebbar. När det hade gått cirka 2½ timme började hon krysta igen. Jag visste ju att hon hade en bebis till i magen för jag kände den så tydligt, och jag trodde att hon kanske till och med hade 2 bebbar kvar med tanke på hennes viktuppgång. Luna fortsatte att krysta men det hände inte så mycket. Detta har hänt mig tidigare så jag visste att det inte var någon fara. Men när hon hade krystat i 2 timmar blev jag riktigt orolig.

Ringde runt till olika jourveterinärer vilka hänvisade via telefonsvar till andra jourveterinärer och sedan samma sak igen. Till slut så hamnade jag i kö i Helsingborg där dom sa att jagskulle kontakta och åka till Blå Stjärnan i Göteborg. Nu hade klockan hunnit bli 6 på morgonen, Luna krystade fortfarande och jag såg inte ens blåsan. att åka till Göteborg tog mig cirka 1½-2 timmar. Klockan 8 öppnade min egen veterinär i Värnamo så vad skulle jag göra.?? Att riskera mitt egna liv och köra till Göteborg med tanke på hur trött jag var för att jag hade varit uppe i över 1 dygn kändes inte så lockande. För jag kände verkligen att här fanns risk att jag somnade vid ratten. Nä, jag bestämde mig för att åka till Värnamo. Och jag hade inga som helst tankar på att vänta till klockan 8 innan jag ringde dit för att sedan åka. Nä, jag fick åka så jag var där så snart dom öppnade och säga att det var akut och att Luna verkligen inte mådde bra så att dom helt enkelt var tvungna att ta henne.

Och det var inga problem. Vi var där redan 7.30 och som tur var så var det redan folk där och det var öppet. Hon blev undersökt och visst kunde han känna en bebis men för säkerhets skull gjorde han röntgen på henne så att han inte snittade henne i onödan. Efter en stund kom dom in och gav henne en lugnande spruta och tog med henne in. Jag hade sagt att om han ser att det är problem med hennes livmoder eller något liknande så var det ingen tvekan, då var det lika bra att kastrera henne när hon ändå var öppen. Lagom att dom hade rakat henne och hon låg sövd kom han in och frågade om jag ville titta när han gjorde ingreppet. Jag har ju inte ont av det och varför inte. Jag är ju nyfiken av mig och att se detta skulle göra mig en erfarenhet rikare. Och jag måste säga att det var väldigt intressant. Fast när dom tog ut den sista bebben Roger så trodde jag aldrig att han skulle överleva. Jag trodde han var död redan innan vi kom in. Men efter lite upplivning och uppvakning....för den lille var ju också nersövd i och med Luna så gjorde veterinären tummen upp. Han klarade sig. Iallafall för tillfället.  Jag vill in honom till mig och jag fortsatte att gnugga och hålla honom varm. Efter en liten stund lade jag honom hos sina syskon. Att kastrera Luna blev inte aktuellt då han ansåg att det inte fanns några som helst fel på livmodern. Och inget som stoppade själva förlossningen heller mer än Roger då han var för stor för henne.  Så klockan 09.09 föddes han och vägde 110g. Jag själv tycker ju inte att det är så mycket, dom brukar ju vara rätt så stora här hos mig. Men med tanke på att Luna är liten så var han alltså stor. För han låg helt rätt och bara väntade.

Väl hemma så har Luna tagit det hela helt underbart, vad annars. Hon tar sig an sina ungar och som jag trodde så visar hon att hon är duktig mamma. Dock har hon lite ont där dom snittade henne vilket ju inte är så konstigt. Så hon får smärtstillande och det funkar trots att hon har ungar. Och det är inte svårt att se heller när hon har ont. Då ligger hon gärna på magen och låter ungarna inte komma åt hennes tuttar. Detta kommer att gå över snart.

Jag är glad att denna dagen är över och att allting har gått så bra trots allt. Redan på kvällen har ungarna gått upp bra i vikt, bara Roger hade samma som när han föddes. Men så har han ju också kommit flera timmar senare och sovit medan dom andra har ätit upp sig. Och ja, jag kommer att ta en till kull på Luna. OM det skulle vara så att hon behöver snittas igen då kommer jag att kastrera henne, annars så blir det bebbar.