Kemisk kastrering

Nu så har jag tagit det tunga beslutet....tungt för mig men med all säkerhet en lättnad för Fjodor. Har under en längre tid funderat på det men liksom inte kommit till skott.......älskar ju bebisar, och bebisar från honom har ju varit så helt underbara. Har under en längre tid försökt att få så mycket info om detta som jag kunnat. Jag gör inte detta för att han strilar, markerar eller är dum på något vis mot bebisar och tjejerna. Näääääää, han är en ängel mot dom. Men allt sedan vi kom hem från besöket hos La Chungita's så har Fjodor gett sig på Kurt. Inte varje dag och hela tiden, men han har alltså varit på honom. Kurt börjar ju bli så smått könsmogen och det är väl kanske det som Fjodor protesterar mot. Men utöver hans agg mot Kurt så mår han kanske inte så bra den sista månaden.......det är vad jag tror.

Han är stressad nästan hela tiden, har svårt för att koncentrera sig på att äta vilket resulterar i att han går ner i vikt....och hans största intresse är att få para sig..........han har försökt även om inte honan han har gett sig på löper.  Jag har haft förfrågningar på parningar på honom men det har inte kommit längre. Har kontaktat den sista tiden dom berörda men dom har inte svarat.....alltså anser inte jag att det finns intresse från dom. Jag har under inga omständigheter planer på att kastrera honom, han får behålla sina kulor även om dom kanske blir mindre ett tag framöver. Men förutom hans son Mick som kommer att gå i avel så är ju Fjodor den enda i färgen rödsilver som går i avel. Nu ska han få vila sig i ett par år....eller något sådant........Han ska få äta upp sig och bli mer harmonisk. Som med allting annat så finns det ju en risk, men dom hanar som man har gjort kemisk kastrering på har fått ungar efteråt. Så jag får ta denna risken....alltså hellre det än att chansen är borta för gott. Och i morgon när jag ska till veterinären så ska alltså Fjodor med. Så den som är intresserad av att låta sin hona para med Fjodor är välkommen tillbaka om cirka 2 år :-)