Uppfödarens baksida

Det är inte alltid lätt att vara uppfödare, det finns en baksida och den baksidan är tuff på många sätt. Och det är dessa stunder när det är så tufft som gör att beslut som att lägga ner gör sig påminda. Igår var jag så nära att sätta ut Miranda till salu. För jag orkar helt enkelt inte. Det tar på alla mina krafter. Jaha, och vad har hänt nu då, kanske du undrar.

I måndags eftermiddag fick Milla mjölkstockning, bara så där huxflux. Förutom att det med all säkerhet gör ont på Milla så påverkade det Atlas också. Det var hans tutte det handlade om. I längden påverkade det alla bebisarna då dom slogs om tuttarna som var, vilket gjorde att Milla inte alls ville vara hos dom. Så det blev till att mata dom. Jag brukar inte ha problem med att ge dom flaskan men det är alltså stört omöjligt. Dom ratar verkligen mjölkersättningen jag ger dom som jag har från Royal Canin. Så nu har jag beställt KMR på apoteket, kommer förhoppningsvis idag. Kanske dom gillar smaken av det bättre. Har ju börjat ge dom smakportioner av blötmat, dom har ätit av det men ingen av dom har tyckt att det är någon hit, har ju fått tvinga i dom det för dom måste få i sig mat. Har gett dom som jag brukar börja, Gourmet Gold. Igår testade jag med att mixa Pussi som jag brukar ge dom senare och det gick mycket bättre. Den blötmaten började dom till och med slicka i sig från fingret själva. 1-0 till mig. När det gäller Milla så smörjde jag in tutten med olja så fick hon ta hand om resten själv. Tänkte jag. men det slutade med att jag mjölkade henne. Hade jag haft en hand extra så hade jag hållit en kopp under och gett ungarna den mjölken. Men först hade jag behövt ta reda på om den mjölken är ok. Det kom massor med mjölk när hon slickade, det var fullt med droppar överallt på golvet. Men kakan ville inte riktigt ge med sig så jag fick alltså mjölka. Och först igår vid lunch släppte det och ungarna fick dia henne i lugn och ro. Och det var på tiden för även om jag ger dom mat så får dom inte i sig det som dom behöver vilket resulterade i att alla gick ner i vikt och  gav mig panik. Vägningen i morse visade uppgång iallafall och det var skönt att se.

Trots att jag är dödstrött, har värk och är allmänt irriterad på det mesta så är jag så otroligt glad i mina bebisar. Dom är så vansinnigt söta och blir ju bara sötare för varje dag som går. Jag som bara skulle ha 1 kull vitfläck, jag som skulle lägga ner min uppfödning är sååååå sugen på att fortsätta med just vitfläck. Jag erkänner lätt att jag kan ingenting om färgen, fick hjälp av en annan superduktig uppfödare Annjeanette som tidigare hade Djurviks, vitfläckar är hennes passion. Har svårt för att be folk om hjälp men denna gången är jag ju tvungen. Jag kommer att regga både Miranda och Ophelia som harlekin, dom har någon fläck för mycket för att reggas som van. Dessutom så är ju inte Miranda klar i färgen än, crémefärgen kommer mer och mer. Men jag vill nog ändå påstå att dom än bra harlekin. Atlas är bicolour, det är ju ingen tvekan. Och jag är nu rätt så säker på att även Ophelia är långhår, både hon och Atlas är väldigt lurviga.

Här kommer lite bilder tagna i morse. Kan ju liksom inte låta bli att visa upp dom. Lite bös i ögonen bjuder vi på. Och visst smälter man.