Tawalli's Mick Jagger

Han är alltså född idag......och han är heeeeeelt underbar. Trots att jag har haft en dag som heter duga.

Redan igår kkväll gick ju slemproppen på Suzie och jag trodde att det som vanligt skulle gå snabbt. Pyttsan heller. Hon hade lite förvärkar men mer än så var det inte under hela natten. Men så länge hon inte hade krystvärkar så var jag inte orolig. Men trötta var vi, både jag och Suzie. Någonstans vid 3.30 tiden så blev hon så pass lugn att hon somnade, och då jag inte hade något koll på henne så somnade jag också. Hade varit bättre om jag hade gått upp och fixat till mig lite kaffe, för när hon väckte mig 1 timme senare så var ajg totalt slut.

Jag trodde ju att hon skulle skrika och ha sig för att det gjorde ont när bebisen kom, men hon sa inte ett ljud, superduktig var hon. Och då hon inte hade någon stor mage så var hon och tvättade sig hela tiden. Så när bebisen föddes var jag inte riktigt med.....trodde bara hon tvättade sig som hon gjort tidigare under natten. Men när jag hörde att det liksom lät väldigt mycke så fattade jag.......hon hade fått sin bebis. Och där låg han. Jag trodde först att han var död för halva tungan hängde utanför och den var helt blå. Men han andades så det var bara till att slunga honom., för jag hörde att han hade fått fostervatten i sig. Fick ju låna en sug av Mia, men den var inget att ha i detta tillfället, det tog helt enkelt för lång tid. Efter många om och men så började han iallafall skrika. Suzie tvättade honom och hade sig. Men hon var trött.

Dom bebisar som jag har haft tidigare har direkt sökt sig till mammans tutte....det gjorde Mick också, men efter bara 4-5 sug så gav han upp och började skrika. Suzie blev nervös och uppjagad av att han skrek och rullade ihop sig som en boll över honom för att skydda honom. Så det blev bara till att mata honom. Och det har jag gjort under hela dagen. Och under hela dagen så har jag gått med honom i famnen. För att så fort jag lade honom i lådan så började han skrika, och Suzie blev nervös. Men så vid 16.30-tiden ändrade sig allt. Han sög sig fast vid den ena tutten och smackade på för fullt. Nu skriker han inte lika mycket, och har sovit i lådan. Tror nog att han saknar ett syskon att krypa intill.

Jag har inte fått något gjort idag, och jag har inte tagit en massa bilder som jag brukar....tiden har inte räckt till. Men det kommer framöver. Tills dess får ni ha till godo det som kommer här, några bilder och filmer. Måste ju säga att jag gillar hans tuppkam också....ser bara så häftig ut.